kronidan

Grattis grattis Irene, fast i efterskott.
Nu har man gått genom eldprovet igen: ett nytt drän i lungsäcken. Fy fan så smärtsamt! Utan bedövning stack han, läkaren, en spruta rakt in i lungsäcken och drog ut lite vätska. Det går inte att beskriva hur fruktansvärt ont det gjorde. Sen bedövade han och proceduren kunde fortsätta. Jag förstår inte hur man kan åsamka mej mer smärta än jag hade när jag kom. Nåväl det tömdes snabbt 1½ liter inflammerat klegg, alltså var. Det finns ju en varhärd i lungsäcken som kom till då förra dränaget lades och det är precis en månad sen. Sen sköljdes lungsäcken till vätskan blev klar och det var ju bra. 
Jag var så sjuk i dag så jag  önskade att det fanns en spruta som gjorde att jag somnade och aldrig vaknade mer. Naturligtvis bleknar såna tankar när smärtan klingar av.
I morgon,, lördag och på söndag ska det sköljas också och jag får antibiotika var 8:e timme........igen. Min kropp är luttrad och min sommar är som om den aldrig har existerat. Det är mycket som snurrar i huvet nu.
Maken har varit hos mej länge länge ikväll det kändes bra.
Syster Yvonne har också besökt mej på eftermiddan, men jag blev bara så trött av all morfin man får i sej.
Jag äter ingenting men jag får näringsdropp 910kcal hela tiden.
Godnatt alla nära  &  kära /Viveka

Åter till Sunderby sjukhus. Kom in vid lunchtid med 89 i Hb och 130 i sänka då mår man inte så bra. Fick min "gamla" sal- 8.  Det är nog alltid en ensam-sal ledig till mej.
Nu har jag fått två påsar blod, antibiotika var 8:e timme, vanligt dropp plus näringsdropp, ser ut som välling.
Samt en massa smärtstillande sprutor, men det är nästan omöjligt att få bukt med smärtan.
Men  nu ska jag försöka sova så kanske jag mår bättre i morgon.
Godnatt alla nära och kära/Viveka

Jag har inte varit lat men det har varit så mycket elände med biverkningarna  så jag har inte orkat engagera mej i min blogg ens. Men så här har det varit.

Torsdag 22 juli: Min vän Ingela vär här och vi åt squashsoppa,lättätet men gott. Sen orkade jag faktiskt med en rundtur på stan med Karin. Inte mycket till shopping men det var kul att komma ut
Fredag 23 juli: Det som var kul igår fick jag sota för på fredan. Åkte till Sunderbyn för lungröntgen, men det blev ingen den hade jag tydligen gjort akut nån vecka tidigare.Massor av prover togs också.   Låg horisontalt resten av dagen, orken var bortblåst.
Lördag 24 juli: Vi hade bröllopsdag och jag orkade faktiskt gå ut och ätamed Maria, Ante och Elin. Jag beställde in ett litet glas rött och det tog 2½ timme att få i sej det. Det verkar inte friskt, eller hur.
Söndag 25 juli: Maken börjar förbereda sej inför golfresan till Finland med grabbarna. Tror han fick separationsångest för han höll aldrirg på att komma sej iväg. Siv från Älvsbyn kom och stannade ända till tisdag kväll. Tack kära Siv.   Ante  satte in min cittra på Blocket och vi höll våra tummar.
Måndag 26 juli: Provtagning på Björknäs VC sen åkte vi till Foke Strömbäck i Sävast och blev bestörta när vi fick veta att han  precis haft sin 4:e hjärtinfarkt.
En karl från Älvsbyn kom och köpte  min Cittra!  Otroligt, vilken lättnad att bli av med den och så blev jag av med kökssoffan som jag haft ute på Blocket, ha ha ha!
Tisdag 27 juli: Ingen bra dag legat hela dagen. Stackars Siv har bara fått sitta och vara sällskapsdam.
Maken kom hem på kvällen, en vinst och en andra plats i golftävlingen, inte illa.
Onsdag 28 juli, idag alltså:  Blodvärdet  100, vita och trombocyter normala men jag har forfarande feber, sänkan 68 så jag är inte riktigt bra. Ska på provtagning i morgon igen och sen ska jag till Sunderbyn för  en blodtransfusion, kanske att jag blir lite piggare då.
Godnatt alla nära och kära
Viveka

Tredje dagen utan Sutent  och jag har fortfarande sår & blåsor i munnen.Mungiporna har spruckit, dock ej av skratt, synd nog. Ska det aldrig ge sej dessa biverkningar?
Umeå ringde i morse och proverna var bara bra, det är bara Viveka som inte är bra. I morgon är sista antibiotika intaget så jag hoppas att febern ger vika och  att jag får bli mitt gamla jag. Inte så mycket att ha men bättre än det som härjar på i kroppen nu.
Maken  har åkt till Arvidsjaur på jobb och kommer hem i morron.
Lever på hoppet att man skulle kunna cykla ner på stan för att äta en glass......
Var ju tvungen att titta på denne generöse golfproffs som som skänkt en massa pengar till Älvdalen United så Isak, mitt barnbarn och hans kompisar kunde åka till Gothia Cup i Göteborg. Han, Robert, spelar ju Scandinavian Masters  och blev intervjuad ikväll. Han är ju med i Verklighetens Center och har köpt ett hus i Vuollerim. Han skänker mycket pengar till olika aktiviteter i byn. Synd bara att inte alla är glada över det, konstigt.
Det är inte allt man begriper.
Nu är det läggdags tycker överstinnan

Åh om man inte hade såna hemska biverkningar av Sutenten. Allt skinn runt naglarna ramlar lös och blåsor i munnen och långt ner i halsen.
Jag måste ringa till Umeå i morgon och avbryta behandlingen, det finns ingen annan utväg.
Trodde att man skulle orka åka ut en sväng, men icke.
Nu väntar sängen igen.
Lev o må!
Viveka

Det var alltså idag som maken och jag skulle åka till Stockholm och förlusta oss över helgen. Men.............här ska inte bokas nånting i fortsättningen, man får bara avboka.
Här är ronden precis avverkad och jag ska till infektion, men det verkar som att jag får åka hem idag. Och nu plötsligt ska dietisten och kuratorn komma dom som haft hela veckan pöå sej. Som det kan bli.
Solen skiner och jag ska hem, så det så!
Viveka

Fortfarande kvar på 51:an. Det känns som att jag får tillbringa min semester här. Det kanske är lika bra så kan alla vara lugna och trygga. Så länge dom inte försöker ta livet av mej här.
Jag har ringt och avbokat våran resa till Stockholm. Vi skulle åka imorgon halv 4. Bara strosa, äta gott och mysa men se det gick inte för sej. Här ska inte bokas in nånting hädanefter. Bokade en dag med Margarete och Karin i tisdags, även det fick jag avboka, jag blir såååå ledsen...Idag skulle Siv och jag  åka till Inger S, men även det fick avbokas. Varför är livet så grymt?
Eftersom den vidriga smärtan finns kvar så länge så behandlas jag med antbiotika, morfinplåster 250 mg, panocod samt en till sort som jag inte kommer ihåg namnet på ,så får jag nog stanna kvar här. Det är inte kul.
Jag vill ju bara vara hemma och sitta ute och läsa=ha semester.
Vännen Ingela har varit här och kramat om mej, mysigt. Det kändes bra Ingela. sen kom KG, min svåger och Yvonne var utanför med nytillskottet Agita. Söt liten Flatcoated flicka.
Nu ska jag hålla igen ögonen ett tag, finns inte så mycket att göra.
Önskar er alla en trevlig sommar med mycket golf och jordgubbar och svalt vitt vin i era trädgårdar.
Viveka

Igår var det en virrig dag. Jag fick så mycket morfin för mina smärtor att jag var helt borta vissa stunder. Det går tydligen inte att lindra utan att man ska bli påverkad och då måste jag ju ha smärtorna i stället. För så virrig som jag var hela dagen det är ju skrämmande.
Jag hade massor av besök igår och jag somnade medan jag pratade. Trist. Maken var här och det minns jag knappt.
Nej! Upp till kamp mot morfinet!!!! Det måste finnas nåt annat mot smärta. Kom med tips.
Idag hoppas jag att svaret på blododlingen har kommit och att det ser bra ut. Det som inte ser bra ut är resan till Stockholm på fredag. Är rädd att den måste avbokas.  Är man förvånad?
Solen lyser  det var det jag längtade efter och här ligger man.
Nu ska jag på lungröntgen igen.
Kram & Hej
Viveka

Min första semesterdag och nu ligger jag på Avd 51 Sunderbyn! Ska aldrig detta ta slut? Nu är det inflammation i lungsäcken, sänkan ligger på 150, feber och smärtor så man kan inte vaeken gäspa eller hosta.
jag har ju inte skrivit på länge och det har väl inte hänt nåt, jo vi var till Vuollerim och tog  ned mamma till Kronidan. Dom har ju en stor fin häst där på sommarbete. Mamma som älskar hästar var ju lyrisk. Det är så roligt att se hur hon lever upp när hon får klappa den.
Vi hade Dagny med, det är så praktiskt.
Nu får jag penicillin intravenöst samt smärtstillande så jag hoppas på en hyfsad natt.
Önskar er alla en god natt!
Viveka

Nu börjar det likna nåt. Har haft bara lindriga smärtor idag. Mycket skönt. Satt ute på "balkongen" en stund det var ju som en sommardag. Sen kom systrarna Berglund från Älvsbyn och hälsade på med blommor och fikabröd,jätte trevligt. Det kändes nästan som "förr i världen" när vi jobbade på Minken. Man borde ha flera dagar på sej för det är bara en bråkdel man hinner prata om.
Sen gick jag  en promenad med stavarna. Man ser värre ut på armarna än kära mor 97 år. Bara man kunde gå upp lite i vikt så slätas ju skinnet ut. Tänk det fanns en tid när man bara bantade och bantade.......och nu kan man knappt äta. Men jag ska kämpa på! I kväll väntar vi på Ante och Elin som varit ut på älven och fiskat abborre som vi ska röka på fredag. Det tror jag att jag kommer att äta.
I morgon ska jag först till jobbet och sen på Hyundai för min lilla Blåklocka ska in på service.
Idag fyller hon 70 år kärringen som tyckte att jag skulle sluta jobba för att det är så stor åldersskillnad mellan mej och killarna på jobbet!!!!! Jag kan inte tycka nog illa om en sån som säjer så. Tänk om alla på ett jobb hade samma födelseår!
" Den som har lyckats här i livet har ofta en väldig tur. Fråga någon som har misslyckats"
Lev & må för det ska jag göra.
Överstinnan

Utskriven, äntligen! Tack o lov så blev det ingen drän-sättning idag.Ska tillbaka till veckan för ny röntgen.
Konstigt, igår var det både luft och vätska i lungsäcken och idag var det knappt nåt. Smärtan, dock inte lika häftig som tidigare, finns kvar och då får man bara hålla tummarna att det stannar därvid.
For iväg en snabbis till jobbet för att kolla när jag har semester och det har jag från nästa vecka och fem veckor framåt. Ska bli skönt bara man får vara någorlunda i form.
Har påbörjat en ny period av Sutent och det märks redan, jag är hes men det brukar släppa efter ett tag.
Vi har precis bokat  biljetter till Diggilo i Haparanda, skulle ha varit kul att åka till Storforsen och sett det men då var det mitt i veckan och då kan ju inte dom som arbetar fortfarande.
Hoppas på fint väder i morgon  då ska jag befinna mej utomhus.

Nu är det sussa som gäller!
Viveka

Grattis Klara 23 år igår! Har inte orkat skriva nåt sen eländet som var sist. men i morse bar det iväg in till  dårhuset. Var där kl 0715 och fick komma på röntgen halv 9. Storartat! Sen har jag legat i sängen hela dagen. Inte ett besked förrän halv 5. Är det klokt. Jag packade ihop och åkte hem.
Ny röntgen i morgon kl 8, både vätska och luft i lungsäcken. Tänk att det aldrig tar slut. Jag tänker inte underkasta mej nån fler drän-insättning, nu får det vara nog. Det går ju inte att få bort så då är det bara låta tiden ha sin gång.Jag var så förbannat åt läkaren när jag for hem, sa att jag sitter inte en dag till på avd 51 och
v ä n t a r och v ä n t a r. Det känns som hela sommaren flyger iväg och jag har inte suttit ute, på balkongen eller nere vid stranden sen det blev frostfritt.  Hur ska det sluta, det är inte utan att man ger upp, livet är verkligen tragiskt.

Viveka

Ja då var man tillbaka på huset. hade ju permis hela helgen med dränaget hängande från lungsäcken. Det gick bra att komma hem och jag sov några timmar i soffan. Men smärtan escalerade så när klockan var 9 på kvällen fick vi åka in akut......igen!
Väl inne på min sal fick jag smärtstillande, ketogan, som inte gjorde nån verkan. Då kallades jourläkaren, akutens
Stefan Spinell (en i övrigt arrogant läkare) som omedelbart skulle slita ut  dränet. Men först beordrade han sköterskan att ge mej Voltaren intravenöst 50ml. Påföljden blev att jag fick en anafylaktisk chock för jag fick utslag över hela kroppen, munnen svällde upp, andnöd, kräktes som en gris. I min journal står det klart skrivet att jag inte får använda dylika preparat men han läste aldrig min journal!
Jag skrek efter hjälp, Rolf skrek och läkaren stod bara vid sidan och sa "nog blir det bra, nog blir det bra"
Tur som var så hade jag mina adrenalinsprutor med mej men läkaren kunde inte öppna förpackningen!!!!!!
Jag hamnade på intensiven och där sövdes jag så småningom och dränaget togs bort.
Detta blir ju en Lex Maria, med all rätt. Det är ju farligt att vara här. Rolf har varit med mej hela natten till på morgonen och han hämtar hem mej på em. Tyvärr måste jag hit på måndag igen.
Viveka som hoppas på att få leva.

Konstaterade att det är prick 40 år idag sen jag blev anställd av Försvarsmakten. Och man kan ju undra vart alla dessa år tagit vägen.
Man har mycket att grunna över när man ligger här helt utplattad. Trodde att all skit från lungsäcken skulle ha runnit ut till i dag men så är inte fallet. Jag har för avsikt att åka hem i morgon med påsen inmonterad i ryggen. För jag gör inte om samma procedur på måndag och stanna över helgen gör jag inte heller. Konstaterar att någon golfresa med husbilen till Arvidsjaur blir det definitivt inte. Inte e jag bitter.........och på måndag startar en ny period Sutent....
Det känns som halva sommaren har passerat och det är ingen sol, varför bor man i fel land? Jag vill ha SOOOOOL!!!
Viveka
PS
Lite tillrättalägganden bara, för den som undrar.
Jag får vätska i högra LUNGSÄCKEN, inte i lungan, för att det är där jag har tumörerna. Friska celler släpper inte igenom vätska, men det gör cancerceller. Nu hade jag inte så mycket vätska den här gången som tidigare, men det påverkar andningen i vilket fall som helst. Det är alltså inte medicinen som skapar dessa problem utan själva sjukdomen.