kronidan

Här sitter man vid datorn, snön yr runt knuten och jag är så himla ledsen att jag inte kan vara tillsammans med  "mina" vasaloppstjejer som står på starlinjen för att åka Tjejvasan. För ett år sen stod man själv där och vet hur det känns när det strömmar genom kroppen av förväntan. Och inte bara det....resan med tåg ner till Mora..alla glada skratt, vi blev nedtystade av medresenärer, kl 2230! Tänka sej och vi är alla över 50...minst och man blir nästan avkastad från tåget!!! Nä, så farligt var det inte. Det var i alla fall vansinnigt kul. Inte ont anande att man hade en stor tumör i lungsäcken. Tur att man inte visste nåt. Inte underligt att det stundom gick lite tungt i uppförsbackarna.
Men nu håller jag tummarna för tjejerna, jag ska följa dom på nätet.
PS.Satte på nytt plåster igår och det funkar bara bra. Lite tillskott måste jag ta, men bara lite...

Planerna för fjällen fortlöper.......
Viv

Hej! Hade egentligen jobbat färdigt på onsdag, men det är otroligt mycket att fixa innan Abiskoövningen. Men det är bara kul. Hela dagen igår torsdag gick åt att boka och omboka, att inte Kristina i Björkliden blir galen på mej.
Nåja, plötsligt var klockan 1730 innan jag satte mej i bilen för att köra hem.
Det är så roligt att planera resan till fjällen, i synnerhet nu när jag är "frisk" i skelettet.
Idag har jag följt med Åsa till Vuollerim. Har hälsat på mamma och  min bror. Mamma höll på att bädda ner sin lilla hundvalp (ett mjukisdjur) i sängen för hon hade precis varit ut och rastat den. Hon har blivit barn på nytt. Men hon blev väldigt glad åt mitt besök fast det glömde hon bort så fort hon vände sej om. Hon blir 97 år till hösten så det är ju förlåtligt. Vi pratade om att hon skulle baka mjukkakor till 100-årsfesten, bara jag sa till en vecka före!!!
Skulle byta plåster idag men apoteket hade inte fått hem dom på förmiddagen, så nu väntar jag på att maken har hämtat dom. Det verkar ju som det funkar och det vore ju perfekt för det blir så jobbigt för magen med så mycket piller.
nu ska vi bara äta innan dansen börjar kl 8.....



"Att vänta en glädje är också en glädje...."

Viveka

Gissa hur lätt det var att åka till jobbet när man fått ett sånt positivt besked! Inga konstigheter på röntgen an ben och bäcken. En synnerligen tung sten lämnade mitt hjärta.Tänk hur ett besked kan påverka, ett negativt........ man  gråter,  ett positivt.......man gråter även då. Aldrig är man nöjd.....jo egentligen, man är bara så påverkad.
Nu har plåstret börjat verka och det är positivt. Skönt att slippa plåga magsäcken med piller som ligger och gnager.
Nu skriker kroppen efter  "sova sängen" så det är bara att ge  sej. Puss  å kram på er alla, hörs en annan kväll.
Sov gott allihop, en ny dag i morgon!

/Överstinnan

Här kommer en"glimt" från Europas modernaste sjukhus. Kan man inte tro när man tittar på interiören, hål i väggarna nötskador överallt. Trasiga möbler.
Jag dristade mej till att fråga om det var ombyggnationer på gång, ack nej, det har varit så här i 7-8 år.
Åter till mitt besök här. Natten har varit ganska lugn, Vaknade vid 3-tiden och då var det dags för en morfinmix.
Idag har det varit som det brukar, provtagning, fika, lunch,städ, bädd, rond. En aldrig sinande ström av personal. Dom gör ett jättejobb.
Överläkare Lanka från smärtkliniken har föreslagit morfinplåster så nu har jag placerat ett på min vänstra arm med hopp om att det ska funka och att jag inte blir allergisk mot limmet. Plåstret verkar i 72 timmar och börjar "verka" efter 1 dygn från nu.
Nu är det middag i hotellets restaurang, så det är bäst att sluta. Bifogar en bild så ni får se hur eländig jag ser ut.
"Morfin-Viveka"

Ja nu är man återbördad till detta skandalomsusade sjukhus. Helgen har ju varit förfärlig smärtmässigt, men jag ville ju avvakta tills polacken hade "gått av" sitt pass.
Vi kom in kl 6 i morse, med så fruktansvärda smärtor, hade inget val, tyvärr. Men jag blev så väl och snabbt omhändertagen, det togs lungröntgen och skelettröntgen, fick flera morfinsprutor och sen bar det iväg till avdelningen, dock inte 51:an, det var fullt, men 52:an går bra det också.
Maria och Ante kom på besök sen hon fått sin behandling och så Yvonne, min syster. Nu känns det som jag fått en "överdos", ögonen faller igen så nu får jag ta resten i morgon.

Puss och kram

Viv

Har inte skrivit på länge, men jag har haft århundradets mest smärtsamma helg. Jag har formligen skyfflat in morfin, det går ändå inte över. Hade tänkt åka in till Sunderbyn, men när jag fick höra vem som hade jouren på  Avd 51, polacken, då har jag hellre ont. Får nog åka in i morgon kanske om inte ett under sker. Ironiskt nog så känner jag ingen smärta i benet!
Alltså har jag inte varit ut i kylan på hela helgen. Har bara legat i soffan. Lite städpyssel har jag väl utfört men det är allt. Det är ju mycket att se på TV nu när det är OS och maken har investerat i en 47-tums TV. Som att vara på bio. Jag har  försökt jobba lite med förläggningen i fjällen, man hinner ju inte så mycket på jobbet, det är så mycket annat som kommer mellan.
Jag längtar så till fjällen och mitt hopp finns fortfarande kvar att jag ska kunna åka den 5 mars.
Nu väntar sängen igen, jag önskar mej en skön smärtfri sömn så jag är pigg och utvilad i morgon.

Kram och godnatt!
Överstinnan
PS. Detta kan man läsa i min poesibok från tonåren:
"Flitig var så skall du vinna, hälsa munterhet och bröd.
Vägen till din hydda finna, varken ledsnad eller nöd"
Vackert, eller hur?

Tänk att veckan  snart är slut och jag har massor kvar att göra innan jag är nöjd.......! En av mina killar påminde mej om att om man jobbar ½-tid så ska man bara göra hälften så mycket och det måste ju vara sant eller...??
Men det är ju 5ggr så mycket nu när fjällflyget ska genomföras och jag är kommandora. Ni måste hålla alla tummar och tår så jag kan åka till Abisko den 5:e mars! Jag gillar ju när det är mycket att fixa, det är en utmaning. Sen är det ju underbart att dom vill ha mej som kommendant. Förra året hade jag förberett allt och sen hamnade jag ju på Sunderbyn, herregud vilken sorg det blev. Dte blev någon annan som fick ta över.
Nu är det nya tag, nytt år, ny övning o-c-h  j-a-g  s-k-a  m-e-d!  Övningen pågår i tre veckor. Vad säjs om att flyga(åka) helikopter i Kebnekaiseområdet när det är sol och 20 gr kallt? Inte helt fel.

Nu väntar jag på kallelse från röntgen så jag får undersöka mitt ben. Det kan inte vara nåt fel på mitt ben, jag har ju inte ont idag...det måste vara ett misstag.
I morgon ska jag på begravning, det är min  reservpappa och vän Einar, som avled 17 januari. Hoppas att det dröjer länge, länge, till nästa gång det blir begravning...
"Det är konstigt  hur ont det gör när en vän dör och bara lämnar tystnad efter sej."

På återhörande/Viveka

Nu äntligen gick det att komma in på bloggen. Det var så dags när man är klar här. Åkte ju tåg ner hit i gårkväll, det gick bara fint. Det var bara så trist, en liten pojke, 3-4 år hade troligen öroninflammation så han grät i tre timmar. Tåget var försenat så jag kom inte hit till Björken förrän kl 22.
Så till saken, jag har varit på provtagning och till onkologen Camilla. Proverna var bra med tanke på att cancern har frodats, (säger man så?) men jag ska fortsätta med Sutent 25 mg, jag får inte ta starkare, kroppen pallar inte. Dessutom ska jag omg till röntgen för mitt onda vänsterben. Nu gäller det att hålla tummarna .........igen! Hon varnade mej att det KAN ha spridit sej till skelettet. Herregud, man får aldrig andas ut. I så fall blir det strålning.
Men det positiva var att det fanns ingen vätska i lungsäcken och det skulle betyda att Sutent är effektivt. Så det är bara att köra på och se glad ut. Jag kan nog inte åka skidor ....än. Men skam den som ger sej.
Elfte budet: "Du skall icke ge dej!" må tagas i beaktning!!
Men nu är det lite virrvarr i huvet, vad gör man om......?  Ska man.......? Vad händer om.....?
Nu ska jag lägga mej ner och vila en stund, jag blir av med rummet kl 12 och taxin kommer kl 4.
Hemma i Boden igen kl 8.

Hej så länge!/Viveka

Hjärta hjärta på er alla!
Det har varit en intensiv helg. Vänner på middag igår, trevligt som vanligt. Vi såg  och lyssnade på eländet som kallas melodifestivalen, men herregud så dåligt! Det blir bara värre och värre. Finns ingenting att rösta på. Eller så har man blivit gammal och avtrubbad.
Idag tog vi en lång promenad, Elin och jag, och det var ljuvligt, nästan som våri luften. Sen startade förberedelserna inför den nu beryktade söndagssteken! Nu är den avklarad och många glada skratt blev det, härligt! Vi skulle  vara 12 personer men blev 10, kanske tur för 3½ kg stek tog slut.
Nu är allt diskat och klart och det ska bli så skönt att sova. Ska ju till Umeå imorgon och väskan är packad.
"Ta en paus och tänk efter hur mycket av livets goda som blir försummat, bara för att det inte kostar något!"
Klokt eller....?

Godnatt godnatt!
Maka, mor, svärmor, mormor, farmor
Viveka

Godmorgon!
Ja igår var det en lång tung dag. Allys begravning. Det blev en fin och varm tillställning och trots den sorgliga anledningen  varför så många samlats så var det trevligt att få träffa så många man känner. Gamla skolkamrater, släktingar och grannar man hade i sitt tidigare liv.
Ally var en väldigt omtyckt person inte minst av mina barn, som nu mist sin bonusmamma. Det hade kommit minst 200 telegram med gåvor till olika fonder, det är ju bra istället för blommor, dom fryser ju bort.
Det var fruktansvärt kallt hela dagen, tur att vi slapp stå på kyrkogården, vi åkte bara dit en snabbis och tittade när det var klart. Elin tog många fina bilder.
När man sitter där i kyrkan och ser kistan så är det oundvikligt att inte tänka på sin egen situation, ska det sluta så här? Hur som helst så blir det inte i kyrkan för jag har gått ur för många år sen.
Nä, jag ska nog leva några år till!!
Elin följde med hem, vi beställde en pizza och tittade på TV.  Hon har sovit  mitt mellan oss, det är så mysigt.
"Det finns inget dyrbarare i denna värld än känslan av att någon behöver en..."
Ha en fin dag alla mina nära och kära.


Vicky (Marianne! Kommer du ihåg att jag kallades så i skolan?)

Hej! Nu har jag verkligen varit på helrenovering, först till frissan och sen till jobbet och direkt till tandläkaren. Klart och betart! Ny frisyr och ny krona i truten.  Nån renovering blev det ju inte på jobbet, man är samma gamla "mor" där och det  känns bara behagligt.
Vad gäller eländet jag är drabbad av så har jag inte funderat så värst mycket på det, inget att göra åt i det här läget. Måste vänta till tisdag när jag träffar Camilla. Jag ska åka tåg på måndagkväll till Umeå och bo på Hotell Björken och förhoppningsvis åka hem på tisdag kväll. Det är ju bekvämt att slippa köra.
Nu har jag precis kommit hem från Ingela, har målat(grundat) en köpmandisk. Min målerinoja  har smittat av sej, men det är kul. Ska måla färdigt i morgon.
Nu är det dusch och lite Tv och hopp i säng!
Min devis för dagen:
"När så många andra har klarat det, bör väl även Du klara det!"

Sussa gott när ni kommer dithän......

Överstinnan

Laddade upp i morse för tandläkarbesök kl 8. När jag noggrannt borstat  och polerat så ringde telefonen. Min krona som skulle placeras idag hade inte kommit från tandteknikern! Typiskt. Nå ingen katastrof, for iväg och gjorde bort lite ärenden innan jag åkte till jobbet. Skönt att få "bocka av" lite på listan.
Nu är man mitt upp i Abisko-köret. Jag har en förhoppning och det är att jag ska kunna vara kommendant under vår vinterövning som är mer omfattande än någonsin, det är 3 skvadroner som ska öva och det ställs ännu högre krav på logistiken. Puh! Men dom som känner mej vet att jag gillar utmaningar så nu håller jag båda mina att detta går vägen. (Tummar alltså)
Jag blev väl lite nedslagen när Camilla (onkologen) från Umeå ringde i eftermiddags och hade fått svar på DT och det såg ju inte så lysande ut.  Men jag tänkte jävlar anamma, detta ska jag inte låta mej slås ned av, det måste finnas nåt annat än Sutent.... Ska ju till Umeå på måndag och då får vi väl diskutera saken. Mina prover var sämre än förra veckan, dock inte katastrofala men ändå. Ja ja   man tar en dag i sänder.
Ska klippa mej i morgon  och sen åker jag till jobbet, bara en halv dag...
Nu är det nannatime, gubben sover redan..
Glömde berätta  att i fredags ringde min kära klasskamrat Marianne, jag blev så överrumplad, men glad! Tack för samtalet Marianne, det värmde!

"Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är!"

God natt!/ Viv

Men nu är det länge sen jag skrev. Jag har ju haft fullt upp med allt möjligt.Jag har i allafall målat färdigt, åtminstone på ett tag....
I fredagskväll var vi bjudna på middag hos Ingela och CarlIvan, trevligt och gott som vanligt. Skön promenad blev det. Lördag fm for vi till Luleå, hotell med jättekul show med Sissela Kyle, hon är bara så himla rolig, vi fick verkligen skratta.
Sen blev det middag på Walldorfs med Carina och Lasse. Det var så trevligt och mysigt.
Satt på vårt rum  och löste världsproblem. Härlig stämning. Efter en lång morgon och en sen frukost begav vi oss hemåt, packade klart allt som skulle till Veckans Allehanda och körde  iväg det. Sen var det bingolotto och sova tidigt. Och nu är det måndag och jag mår så himla bra. Har varit och tagit prover på morgonen, men fortfarande har jag inte hört nåt angående min DT. Fick ju veta att Sunderbyn hade inte skickat "plåtarna" till Umeå. Herregud ska dom aldrig skärpa till sej på detta sjukhus? Det händer ju fadäser hela tiden! Nu har jag slutat fråga , det är ingen ide.
Planerar nu för att vara kommendant i Abisko om en månad. Jag hoppas och ber att jag får vara så här "frisk" för jag vill så gärna dit.Nu är klockan 100 så dat är väl bäst att jag ger mej iväg hemåt annars låser dom väl in mej här.
I morgon ska jag till tandläkaren men sen ska jag hit.
Önskar er en trevlig kväll!
Puss å hej!
Viv

Så har såg det ut  i fredags morse när jag var på väg till Kallax........


Klockan var bara halv tio.....

Ja som sagt , Jan Erik fyller 66 år idag, tänka sej, åren går även för honom, men vi andra kommer sakta men säkert efter.
Jobbade bara  halv dag igår. Det var chefens genomgång på eftermiddan och då fick vi veta vad vi gjort 2009 och vad som förväntas av oss 2010. Meningen är att flygräddningen ska upphöra 1 april 2010 och man kan ju undra hur det ska gå.  All energi ska ju så småningom läggas på Afgahnistan. Känns inget vidare. Men av erfarenhet vet man ju att allt brukar ta väldigt lång tid att fastställa ett beslut.
Man är väl pensionär då....
Kan bara meddela att byrån nu är färdig, grön och fin. Det verkar kanske  som jag målat om hela inredningen i grönt och vitt, men så är inte fallet det är "mycke skrik och lite ull!"
Men  nu är det klart, ska försöka komma på nåt nytt projekt, Rolf brukar gilla när man drar igång. Nä nä jag skojar! Jag gillar  iallafall Ernst Kirchsteiger och Martin Timell m fl, kreativa killar!
Egentligen är det ju bara färgen som kostar, energin den bjuder jag på.
Kan ju tala om att jag  slaviskt har följt Anders (Umeå) rekomendation om 1 glas rödvin/dag, blodvärdet har stigit från 103 till 141 på 3 veckor. Man får ju offra sej. Dessutom är det mycket antioxidanter i rödvin och det är ju bra för mej, så det så!
Nu ska jag städa upp efter måleriet.
Ha en bra dag i snöyran!
Överstinnan.

Min "nya" byrå.

Tänk att vi är inne i februari redan. Man kan inte tro att det ska bli en vår när snön bara vräker ner. Men det är ju bra för Rolf han får ju jobba dygnet runt om han vill.
I går blev det ett litet kalas för Liam. Ante och Elin kom med en gosig mjukishund och det var uppskattat. Det var tårta som även räckte till grannarna. Jag var helt slut, låg mest i soffan hela kvällen.
Vaknade vid 7 i morse och skjutsade Fia och Liam till Kallax och det var ingen lek i detta snöande. Körde 97:an i hopp om att det skulle vara bra före men det var sån himla snörök, det var inte klokt, man blir ju livrädd när man inte ser nåt. Fram kom vi till slut. For till jobbet sen och dagen tog slut efter 10 min kändes det som. Tänk om det skulle vara som förr när man hade passtjänst och jobbade mest nätter. Man satt och räknade minuter och gjorde streck på ett papper för varje ½-timme. Så vansinnigt tråkigt. Det är skillnad mot nu. Jag har jobbat på heliopterskvadronen i 4½ år och det är den bästa arbetsplats man kan tänka sej. Allt man gör uppskattas verkligen. Dom är så gulliga alla(nästan) "mina killar".
I morse ringde Maria från Umeå, meddelade att jag hade jättebra värden, faktiskt perfekta med tanke på att jag är inne på 3:e veckan Sutent. Men jag är så förbannad på onkologen Camilla, som inte ringer och talar om hur DT:n var. Fick veta att jag ska till Umeå den 16 febr och att hon skulle prata med mej då men jag tänker inte vänta ytterligare 2 veckor på besked. Det är bättre att få en "käftsmäll" nu så slipper man gå omkring och grubbla. Jag förstår ju att det inte är bra eftersom det är så ont. Men min Roger som brukar ringa varje vecka han har gjort slut med mej, han  som brukar ringa varje torsdagkväll......
Men ja é ente bitter......
"Bitterhet är att lida två gånger!"

Jag tar och målar om min byrå......vilken färg???? Grööööööööön! BIld kommer senare.

Fru Andersson

Yippie! Jag är på jobbet, det är ju alltid kul.Har varit och lämnat prover och hoppas på att Umeå ska ringa. Men jag är så besviken, har inte hört ett ord ang. DT som jag gjorde förra veckan. Det är så hemskt att bara vänta och vänta. Är det nåt som är galet så vill man då veta det, helst omg. Jag fattade att lungsäcken skulle tömmas  inom en snar framtid men jag har inte hört nåt från Roger heller.
Idag ska jag till Gyn för undersökning, det var länge sen sist.
Rolf är hemma med dotter och barnbarn, hoppas att dom har en trevlig dag, kanske mindre larm när dom är själva.
Vi ska  väl ha lite kalas  idag (Liam fyller 2 år i morgon), får väl se om det är bakat tårta när jag kommer hem.Eller....?
Nåja det är iallafall  väldigt vackert väder, men kallt. Man längtar ut i skidspåret såna här dagar. Undrar verkligen om jag kommer ut på spåret nåt mer?? Jag som tycker om att åka skidor....
Åter till arbetet!
Viveka