Tisdag 16 febr

Nu äntligen gick det att komma in på bloggen. Det var så dags när man är klar här. Åkte ju tåg ner hit i gårkväll, det gick bara fint. Det var bara så trist, en liten pojke, 3-4 år hade troligen öroninflammation så han grät i tre timmar. Tåget var försenat så jag kom inte hit till Björken förrän kl 22.
Så till saken, jag har varit på provtagning och till onkologen Camilla. Proverna var bra med tanke på att cancern har frodats, (säger man så?) men jag ska fortsätta med Sutent 25 mg, jag får inte ta starkare, kroppen pallar inte. Dessutom ska jag omg till röntgen för mitt onda vänsterben. Nu gäller det att hålla tummarna .........igen! Hon varnade mej att det KAN ha spridit sej till skelettet. Herregud, man får aldrig andas ut. I så fall blir det strålning.
Men det positiva var att det fanns ingen vätska i lungsäcken och det skulle betyda att Sutent är effektivt. Så det är bara att köra på och se glad ut. Jag kan nog inte åka skidor ....än. Men skam den som ger sej.
Elfte budet: "Du skall icke ge dej!" må tagas i beaktning!!
Men nu är det lite virrvarr i huvet, vad gör man om......?  Ska man.......? Vad händer om.....?
Nu ska jag lägga mej ner och vila en stund, jag blir av med rummet kl 12 och taxin kommer kl 4.
Hemma i Boden igen kl 8.

Hej så länge!/Viveka

Kommentarer
Postat av: marg

Ja, man får aldrig vara glad länge, men håll modet uppe, lätt sagt, jag vet.

Kramar och god natt

marg :)

2010-02-16 @ 21:07:45
Postat av: sara

Jag blir glad! Det betyder att det blir 100% fjällen. Good for you!

k/sara

2010-02-18 @ 08:49:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0