Söndag morgon vaknade jag inte utan klocka. Jag måste bara upp någorlunda tidigt. Det är så trist att öppna dörren när någon kommer och hälsar på, i bara särken. Gjorde en Västerbottenspaj och gick ner till Hultins, för trapphusdamerna hade "möte" kl 12. Vi åt krabba med tillbehör och en dö-god kladdkaka (har bakat en i kväll).
Jag var så trött, så trött så jag hade bara ett i huvet när jag kom hem: sova sova sova. Men det vackra vädret övertalade mej att gå ut med stavarna, så det blev en dryg timme med Marg runt broarna. Somnade vid ½10 så jag har uppfyllt kvoten för "gå-och-lägga-sej-tidigt" som jag surrat om i tid och otid.
Idag, måndag for jag till Sunderbyn på kirurgmottagningen. Det blev att dividera fram och tillbaka om dom skulle strunta i min missbildade tumme eller göra en biopsi. Jag fick bestämma och då blev det en biopsi.
Den gulliga doktorn varnade hela tiden att det skulle göra så ont, jag skulle nog svimma trodde han, men hård och hänsynslös som man är så valde man att sitta på en stol och det gick alldeles utmärkt. Klart att det kändes....nåt förjäv....men man står ut...inga problem. Bättre ont i tummen än ont i hjärtat! Sen det var färdigt hälsade jag på hos tjejerna på 51:an. Men åh vad alla blev glada! Man ville bara gråta, det blev så känslosamt. Underbart att få krama om dom som var där!
For sen och köpte barbordet som jag ville ha. Stolarna hämtar Rolf i morgon.
Fikade hos släktgrannen när jag kom hem och då....då ringde HAN! Jadå och länge pratade han, min Roger! Tänk att vi kan surra om allt mellan himmel och jord, man blir energipåfylld!
Hade tänkt lägga mej tidigt i kväll.......men...
Viveka
