1:a maj, min första pensionsdag!
Men nu är det söndag och jag gjorde min sista "arbetsdag" på Helikopter igår. Det blev ju ett snöpligt avslut för min del , hade velat vara aktiv jntill pensioneringen. Det som är sorgligt är att skvadronschefen inte har ringt mej sen aug 2010.......ej heller besökt mej. Jag trivdes så bra på mitt jobb, var ju anställd sen 2005. Så nu är den epoken över!
Nu ska jag in i duschen och mina jeans ska på!
Kram & hej/Viveka
Hej Viveka!
Vilken glädje! Vilken spirit i din blogg idag!
Den smittar av sig. Jag sitter här och små-ler
när jag skriver. Hjördis är säkert som en vitamin-
spruta för dig. Härligt!! Du är duktig på att övervinna hinder, så på något sätt ska du nog lösa
trapp-bekymret. Du är en otrolig kämpe! HURRA för
dig! Hjärtekram/Siw
Nu tycker jag du ska helt ägna dig åt din syster, dina nära och kära.Gläd dig åt det du har och gråt inte över det du mist. Jag förstår att det känns bittert att avsluta arbetslivet på det sätt som skett. Din chef borde, om inte annat och inte förr, ta kontakt med dig när nu din arbetstid gått ut. Samtidigt är detta naturens gång. Man är ihågkommen en tid efter det man lämnar arbetsplatsen, därefter hamnar mer och mer i skymundan. På arbetsplatsen är det nuet som gäller. Det kan kännas bittert för den enskilde men så är det. Man glöms fort bort, spelar ingen roll hur duktig och pupulär man varit under sitt arbetsförra liv. Du ska ändå veta att många som lärt känna dig under livets lopp kommer för alltid att minnas dig. Stark, vacker, glad och arbetsvillig. Tänk nu bara positiva tankar och fånga dagen. Kram Carin
... men dina pojkar på jobbet, de glömmer inte Mor! Du finns alltid i deras tankar kan jag lova. Vad härligt att ha Hjördis på besök! Hoppas ni hinner vara hemma och mysa också under hennes besök.
Kramar
Hej min vän!! Va kul att höra att du verkar vara på benen igen... Var rädd om dig och ha det så trevligt med din syster.... Kram Siv
Hej på dej! Håller med Siw här tidigare om att det är härligt vilken spirit du har idag! det är så skönt att läsa att du tar det "elfte budet" på allvar....man skall icke ge sej!! Härligt att du har syster med dej, hoppas nu att du får åka hem snart.Skockar som vanligt en kram / Eva
Glada besked så här på "oss arbetares dag". När du nu kommer uppför trappen så hittar du säkert på nåt´nytt projekt där hemma. Ja det med din chef är ju som det är men när jag hör sådant brukar jag tänka att det är nog så att vissa saker är för känslomässiga och man klarar helt enkelt inte av det. Man vet inte vad man ska säga och inte säga. Jag tänker så till deras försvar. Kramen och hälsa Hjördis från mig. AnnaLisa
Vilken fihgter du är! Hoppas du känner dig nåt sånär pigg och kan umgås med din kära syster. Trapporna fixar du förmodligen - en kämpe som du är ;-) Kram från B-M
Javisst, Viveka, nu ska du hem och få vara fri från alla möjliga slangar och anslutningar. Och jobbet lämnar man bara, det är ingen idé att bry sig om det när man lämnat. Det är ändå bara dina kollegor genom åren som minns. De som är mitt i smeten just nu sysslar bara med det som är - inte med det som varit. Och den gamla regeln gäller: Stick ner ditt pekfinger i ett glas vatten, dra upp det och kolla om det blev något hål efter det. Vi höres!
Kram / Kina o Alf
Härligt att läsa din blogg, man sitter och småler för sig själv.Du är en riktig fighter ( bra med det 11e budet ).Ha det nu så skönt hemma & så höres vi, snart hoppas jag. Bamsekram // Carina
Heja Viveka
Du är den tappraste tuffaste kvinna jag känner.
Kram
Irene