Söndag 25 okt
Vaknade tidigt på fredagmorgon, maken skulle till tandläkaren.
Hade fortfarande bröstsmärtor(startade torsdag)och min intuition säger mej att det är nåt som är fel, man bara känner det. Nåja fredagen gick väl så där, lite TV lite långdragna diskussioner om allt möjligt (och omöjligt) Det värker en hel del efter inop av venporten. Man vet ju inte hur det SKA kännas. Och sen som lök på laxen när mitt lönebesked kom höll jag på svimma av frustration, Lön okt 1847 kr!!!!! Ilsamtal till Perssekt Linköping som lovade ringa upp. Gjorde dom det? Nej nej, inte ens det.
Lördagmorgon ännu mer ont i bröstkorgen där tumörerna sitter. Ringde avd 51 i hopp om att få tag på Roger B men inte, sköterskan rådde mej att åka in akut och det jag gjorde. Det togs en DT men efter 7 timmar tackade jag för mej och åkte hem då hade dom inte tittat på bilderna. Jourläkaren ringde 2115, men han hade inga roliga besked. Metastaser på revbenen!! Alltså har Torisel inte hjälpt nåt! Det är Erika Jonsson ,onkolog, som har bytt behandlingsmetod hela tiden. Varför får man inte fortsätta med det medlet som visade sej vara det bästa? Nu blir det byte av onkolog! jag har inget förtroende för Erika, hon har använt mej som försökskanin.
Det blir mycket negativ energi runt om, men berörda ska på känna av min ilska imorgon, jag nästan längtar......
Nu ska jag ut på en promenad sen blir det älgstek och kantareller.
Men det finns det som gör mej glad.
1. Kärran & Kjell kom på besök.
2. Toril kom åsså och vi drack Irish Coffee.
3. Jag har sovit ganska bra i natt.
4. Slipper DT på onsdag.
5. Ska på bio i kväll
Kram/Viv
PS Om älgsteken var god då var det ingenting jämfört med såsen............DS
Hej älskade lilla mormor...=)
Tråkigt att läsa att behandlingen inte har hjälpt nå, jag vet att du kan få det du vill bara du ser till att du vill riktigt mycket...=)
Har varit lite risig sista tiden så jag har inte velat komma och hälsa på så jag smittar dig med nå.
Alla kramar och tankar som finns i hela världen till dig! Puss och kram
Tack snälla Viveka för kalixlöjrommen, som jag hämtade på centralen i morse. Patrik kom med den. Kina pratade alldeles nyss med dig i telefon. Nu sitter hon vid köksbordet och stöttar huvudet i händerna. Man känner sig så maktlös. Vi kan inte annat göra än att tänka på dig och känna med dig och de dina. Men hur är det egentligen med empatin inom sjukvården? Den medkänsla som du har ett outtömligt förråd av själv verkar man sakna hos dem som ska ta hand om oss när vi verkligen behöver själp. Man ryser...
Vi ser ändock fram emot att få se dig och Rolf här nere snart.
Storkramar från oss i Hhöjden!!
Ja Viveka vad ska man säga. Tänker på dej.
Vi ger oss inte eller hur!!!!!!!!
Kram / Karin
Hej min vän! Vad ledsen man blir jä...la sjukdom och j...la sjukvård, man blir så upprört över okunniga läkare.
Har kommit hem från Tyskland ikväll. Eva och jag har haft det så bra. Kära Viveka håll modet uppe.
Kramar marg
